Mekaniska och elektrostatiska filter

Eftersom mekaniska filter med tiden fylls med partiklar ökar normalt både avskiljningsnivå och tryckfall. Så småningom leder det ökade tryckfallet till att luftflödet förhindras avsevärt och då måste filtren bytas. Därför kontrolleras ofta tryckfallet i mekaniska filter eftersom det visar när filtren behöver bytas ut.

Det motsatta sker med elektrostatiska filter som består av polariserade fibrer. Dessa fibrer kan förlora sin uppsamlingsförmåga med tiden eller om de exponeras för vissa typer av kemikalier, aerosoler eller hög relativ luftfuktighet. Tryckfallet i ett elektrostatiskt filter ökar generellt långsammare än i ett mekaniskt filter med samma avskiljningsgrad.

Därför är tryckfall inte en lika bra indikation på när filtret behöver bytas ut för elektrostatiska filter som det är för de mekaniska. När du väljer ett HVAC-filter bör du ha dessa skillnader mellan elektrostatiska och mekaniska filter i åtanke, eftersom det inverkar på såväl filterprestanda (avskiljningsgrad med tiden) som underhållskrav (bytesschema).


Luftfilter med finfibermedier

 

Luftfilter med grova fibermedier

Filter med finfibermedier
  Luftfilter med grova fibermedier
Finfibermedier fungerar genom mekanisk avskiljningsprincip och fibrernas effektivitet blir inte sämre med tiden. Den ursprungliga avskiljningsgraden är näst intill densamma som den faktiska avskiljningsgraden under filtrets livstid, vilket gör att användaren får precis den önskade avskiljningsgraden av partiklar.    Grova/elektrostatiska fibrer är på grund av sin stora storlek enklare och billigare att tillverka. Deras primära partikelavskiljningseffekt fungerar genom att fibrerna laddas elektrostatiskt vid tillverkningsprocessen. När laddningen avtar på grund av partikelbelastning, avtar även filtrets avskiljningseffekt. Detta är ytterst allvarligt eftersom 99 % av alla partiklar är mindre än 1 µm – och det är just i detta intervall som avskiljningsgraden minskar mest.

I normen ANSI/ASHRAE 52.2-1999 finns ett inledande avsnitt med följande innehåll:

”Vissa luftfilter med fibermedier har elektrostatiska laddningar som antingen kan vara naturliga eller läggas på mediet vid tillverkningen. Sådana filter kan uppvisa en hög avskiljningsgrad när de är rena och en sjunkande avskiljningsgrad under sin livslängd. Det inledande behandlingssteg i dammbelastningsproceduren som beskrivs i normen kan påverka filtrets avskiljningsgrad, men inte med så mycket som vad man kan iaktta under verklig användning. Därför kan den lägsta avskiljningsgraden under provningen vara högre än vad som kan uppnås under verklig användning.”

I EN779: 2002 anges följande:

”En del typer av filtermedier använder elektrostatisk laddning för att åstadkomma hög avskiljningseffektivitet med lågt luftmotstånd. Vid en del typer av utmaningar, till exempel förbränningspartiklar i normal atmosfärluft eller oljedimma, kan sådan laddning neutraliseras vilket avsevärt minskar filterprestanda. Det är viktigt att användarna är medvetna om att prestanda kan minska om laddningen neutraliseras. Det är också viktigt att det finns bra sätt att upptäcka var sådana risker förekommer. Den normativa provningsprocedur som beskrivs i bilaga A ger olika tekniker för hur denna typ av risker ska upptäckas. Proceduren används för att avgöra om filtrets avskiljningsgrad är avhängig av den elektrostatiska avskiljningen samt för att tillhandahålla kvantitativ information om vikten av den elektrostatiska avskiljningen”

I dessa stycken framgår klart att luftfilterexperterna är ense om den inverkan som tiden har på avskiljningsgraden hos filter som utnyttjar passiva elektrostatiska laddningar. Dessutom uttalar man bekymmer för de potentiellt felaktiga provningsresultat som kan uppstå när normen tillämpas på grovfibriga filter som bygger på elektrostatisk laddning.

Kontakta

Det är enkelt att kontakta oss

Kontaktinformation
KEEP UPDATED!

Prenumerera på Camfils nyhetsbrev